still suicidal. (not a happy post)
~ Jag vill börja med att lägga en VARNING om att detta inlägg kan verka triggande, så känner du dig triggad av något du läser - sluta omedelbart att läsa och scrolla vidare neråt. Ok? ~
Jag är verkligen inne i en otroligt kass period.
Jag sover kasst, drömmer konstigt, trött hela dagarna, känner av misären 24/7, ångesten, depressionen, självskadebegäret, självmordstankar, irritation, humörsvängningar.
Jag är så trött på att bo i min lägenhet, för här är min äckliga misär. Jag är trött på alla krav som hänger över mig. Trött på mig själv. Trött på andra runtomkring. Trött på i princip allt!
Och jag känner hur saker bara byggs upp, hela tiden. Krav som växer. Tankar som snurrar. Det börjar bli en tung börda att bära på.
Jag känner verkligen hur orken tynat. Och jag har skit jag måste ta itu med som jag verkligen inte känner att jag fixar att ta itu med. På lördag är det dags att gå på ett kalas för min farmor som fyller hela 85 år. Men jag känner verkligen ingen som helst lust till det. Mycket för att jag typ aldrig har kontakt med någon direkt så i min släkt på "pappas" sida. Men faktum är också den att man ska le, vara glad, vara pratsam och berätta om hur ens liv är. Vad man gör, och har för framtidsplaner.
Jag gör inget på dagarna förutom kliver runt i misären och tänker på döden. Det skulle kanske inte direkt vara så smart att yttra sig om va? Och framtidsplaner? Jag har inga sådana, jag förslker ta mig genom en dag i taget.
Alla andra i min släkt är ju så (perfekta-nej ingen är perfekt men ah..) och de har jobb, körkort, fungerande psyke, jobb och har ett fint hem. Familjer.
But there I am, a looser - a fucked up looser.
The black sheep. That's what I am.
Åh jösses, alltså. Jag har sagt till min faster att jag ska komma, men för varje dag det närmat sig så har jag känt ett större NEJ JAG VILL VERKLIGEN INTE! - Och en sak min s.k "pappa" slrev till mig på sms för några dagar sedan gjorde mig inte ett dugg mer peppad att jag då måste träffa honom också där... fuck my life!
Så skuldkänslorna dröser över mig i samma veva som ångest och självhat. Hurra - tamejfan!
Så måste ta kontakt med min Faster idag (eftersom det är torsdag nu och klockan är ca. 05.43 när jag skriver detta så). Jag måste säga att jag "tyvärr" inte kan komma. Fan.
En annan sak just nu är att jag typ tagit distans från min bästa vän. Jag blev bara lack på allt och alla så då fick hon ta emot det typ. Sedan dess har jag knappt pratat med henne. Det har visserligen bara gått några dagar, men har ändå lite skuldkänslor över hur jag hanterade allt.
Nu orkar jag visserligen inte berätta exakt vad som hänt men.. ah. Skitsamma!
Så överdosering är fortfarande så jävla lockande, men jag har ännu inga starka eller tillräckligt med meds för att göra en hyfsad överdos. (Mest i skadande syfte - icke självmord) Men att leka med tanken gör mitt inre kaos pyttelite lugnare. Jag fantiserar och drömmer mig bort.
Senast idag öppnade jag min förvaringsburk med mediciner för att titta, lukta, känna, leka med tanken. Fotograferade även, vet att detta låter sjukt - men jah älskar ju att fotografera, och speciellt detaljer. Och mediciner är roliga att fotografera om det är många olika färger osv.
》V A R N I N G 《
så här under kommer några av bilderna jag tog ikväll på medicinerna. Men TRIGGAS du, så blunda och scrolla vidare - snälla? ♥
↓
↓
↓
↓
↓
↓
↓
↓
↓
~♥~
~♥~
~♥~
