Att vakna upp, ännu en gång..
Varför får jag sådan ångest när jag vaknar?!
Ännu en dag att genomlida, känslan som liksom trycker i bröstet. Jag vill inte behöva ha det såhär, men jag vet inte riktigt heller hur i helvete jag ska kunna komma över denna down-period.
Jag vill INTE vara sjuk.
Jag vill INTE bli inlagd.
JAG VILL INTE KÄNNA.
För tänk om man bara kunde få slippa att ha sådana extrema känslor för varje jävla sak som sker i ens liv? Att slippa kaos-känslo-stormar för MINSTA LILLA HINDER.. vilken frihet det måste vara.
Fan.
