systemshutdown.blogg.se

Lyssnar på en så otroligt skön men samtidigt hjärtskärande låt 
jag för något år sedan fann på youtube. Dalibor Krigovský - My last suicide.
En så himla..rörande, hit-the-heart-kind-of-music. Melodin påminner så mycket
om hur mina känslor är just nu. Hur livet verkligen ÄR. 


Allting är så åt helvete just nu, skrämmande dåligt.
Jag försöker bara ta mig genom denna jul. Fastän,
jag egentligen endast kan tänka på hur skönt det nu
vore att faktiskt få  f ö r s v i n n a .

Det känns som alla anledningar förr är pyttesmå
gentemot det som händer i mitt liv just nu. Och jag
vet inte riktigt hur jag ska hantera allt detta. Det blir
liksom bara mer och mer, hinder efter hinder. Så jag
är som i en storm..som aldrig vill ta slut. 

Jag tror helt ärligt att jag faktiskt kommer vara död
inom en viss tidsram. (well, said it before i know..)
Jag vet ju så klart inte EXAKT eftersom saker ändras
från dag till dag, men detta är liksom ett helvete jag
kommer behöva genomgå for sure i lite mindre än
ett halvår. Detta är alltså inget jag kan blunda för så
går det över. FAN. 

Just nu så är min högsta önskan att jag tar itu med
rakbladet en stund. Mot min hud. Låter den smeka min
hud, visa det röda blodet som flyter genom kroppen och
ur mina sår.

Jag.måste.bara.få.känna.mig.levande.några.sekunder.

annars går jag under, direkt.