äckelångest.
Igårkväll/natt hade jag sån jävla äckelångest.
Jag kände mig så äcklig och smutsig.
Men samtidigt så tyckte jag att jag förtjänade
att må såhär ändå. Det slutade i en spya p.g.a att ångesten var så påtaglig..
Fick dessutom den där "underbara" känslan : - Jag vill fan inte uppleva morgondagen.
Fy.
Och självklart är humöret fortfarande lite av samma stil. Men, inget kommer ske. Absolut inget, definitivt inte nu i helgen. För i helgen måste jag hålla inne allt. Ingen får se hur jävla illa det är. Jag ler, skämtar och skrattar för att bara slippa alla frågor som faktiskt oftast det inte finns ett bra svar på.
Just nu är det de enda sättet för mig att fortsätta dölja och försöka "kämpa".
