systemshutdown.blogg.se

Jävlaförbannadehelvete. 

Orden jag visste skulle komma,

Kom från honom häromdagen.

Han har träffat någon ny.

Jag är glad för hans skull,

Ledsen för min skull.

Även om det varit slut mellan oss i nästan ett år, så känns allt så orealistiskt. Jag liksom aldrig INSÅG riktigt att det faktiskt var slut mellan oss. Inte förrän de orden kom. Helvete.

Varför måste jag ä l s k a så jävla hårt?

Varför måste det göra så jävla ont?

Why can't I just move on?

Jag försöker att liksom utesluta honom ur mitt liv, men fan va svårt det är. Jag råkade fan tabba mig igår natt dock - när jag skulle skicka en text nedskrivet på papper till en tjejkompis på kik, så råkade jag skicka fel. TILL HONOM SÅKLART. Så himla typiskt, jag försökte ignorera honom för att ge honom det liv han förtjänar - men så sker det där.. och han typ frågar frågor om det som stod på pappret. Jag svarade inte på flera timmar, men tillslut blev det så ändå.. fan! Jag skulle inte. Jag skulle inte svarat på hans frågor. 

Vi har typ skrivit lite idag p.g.a det. Han var liksom inte bara en stor kärlek för mig.. han var även som en bättre vän - som jag kunde prata med om det mesta. Som stöttade mig. Gav mig kloka svar, som försökte få mig att inse att livet var värt att kämpa för. 

Jag liksom tappade det när jag förlorade honom.

And it's all my fault. 

Så nu då? Nu ska jag fortsätta försöka ignorera. 

Ignorera honom på kik o sms. (Fast sms brukar jag nästan aldrig skicka ändå så!)